Jag med allvarlig röst till Tom för att han skulle lyssna ordentligt:
- Tom, vad gör du?
- Eeh.. Jag står i kassan..?
- Okej, då vill jag att du följer med mig bak så ska vi pumpa lite.

Vi kan börja med min spännande lördag.

Bella med familj var i Norrköping och hennes syster ville
att jag skulle vara råttvakt. Inga problem sa jag. Nej Nej.

Utanför ytterdörren förklarade Bella per telefon för mig
hur man gjorde med larmet. Inget komplicerat då vi själva
har larm, så jag gick in och började äventyret för dagen.

**** "Fel Kod"

-Bella, det är fel kod..
-Nej, pröva igen.

**** "Fel Kod"

-Det blir fel..
-Eehh.. Igen..

**** "Fel Kod"

-Det ÄR fel!
PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP och panik.

Bella gick till sin pappa och frågade vad koden var för säkerhets
skull och informerade om att jag satt på deras larm.
Bella fick koden av sin far som självklart var en helt annan
kombination som hon gett mig. Allt jag tänkte var: Tack Bella, tack.

När jag väntade på att securitas skulle ringa
diskuterade jag med Bella vad jag skulle svara.
För att göra situationen lite mer komisk ville jag svara:
- Hos Tapper!
Men Bella tyckte det var olägligt, så jag avstod.


Allt gick bra så jag gick hem igen efter att jag födat råttorna.
Jag kom in innanför dörren och hörde det vanliga  larmpipet som går igång.
Jag såg larmbrickan och fick den stora
irriterande tanken: VAD FAN ÄR VÅRAN LARMKOD?!
Den var borta från huvudet, puts väck. Jag försökte klämma ut
koden från hjärnan, men den fanns inte kvar och jag hörde det
stressande pipet i bakrunden så jag gick ut, stängde dörren och
ringde pappa. " Fan, han är på bio".
Jag ringde mamma. "Fan, min mobil dog".
Där stog jag med en död mobiltelefon, stress från 10 min tidigare
och ett tjut från mitt egna hus som jag inte kunde larmkoden till.

Tillslut fick jag tag på mamma via hemtelefonen och hon kunde
koden som tur var. För en gångs skull sov jag gott under natten.

Jag har ett påfrestande jobb och jag jobbar massor just nu.
Jag har igen ro att gå ut och slappna av med min största passion, foto.
Jag orkar inte dela med mig av mina roliga stunder,
trots att jag legat på golvet och grinat av skämtet.
Jag är trött..

Men jag ska inte sitta här och tycka synd om mig själv för jag har världens
bästa vänner. De stöttar mig och visar vart jag ska gå. De gör mig lycklig.

Så nu kan ni ge fan på att ni kommer få skratta!

HAHAHA, den SJUKASTE filmen jag nånsin sett!

Än en gång gjorde jag och Bella misstaget att gå på en bölbio.

Denna varma och underbara lördag slösade jag bort på jobbet
eftersom jag behövde göra alla dessa tester. Men nu är de klara!

Och nu sitter jag här och är allmänt elak. Grannarna åt höger har
gäster så jag bestämde mig för att höja lite extra på högtalarna
och basen. Jag spelar låtar som jag inte tror grannarna eller
gästerna har på sina spotifylistor. Om de ens har spotify.

Vadå? Är man ungdom och glad, så är man!

Såhär tråkigt har jag.
Ungefär.

HAHAHAHAHA!
Jag ringde till guffe för att betsälla en kebabtalrik.

Han: Skälby pizzeria (som de faktiskt heter....) varsågod.
Jag: En kebabtalrik tack.
Han: En kebabtalrik....
Jag: Japp, och jag skulle gärna vilja ha pommesen i en separat låda.
Han: Pommes i en separat låda...
Jag: Japp, något annat?

Arbetsskadad...

Okej, nu ska ja sluta tjata om den där jävla cykeln.

Nu är det gjort.
Nu blev jag av med stenen i hjärtat.
Nu ska jag bara se framåt.
Nu har jag tagit steget.

Jag cyklade äntligen till jobbet!
Jädrar anamma vad skönt det var.
3km~ fram och tillbaka varje gång
jag jobbar. Lagom träning för lilla mig
som behöver bättre kondis.

Nyss flög det in en humla i Kristoffers rum.
Kristoffer: Vänta lite.. Ska se till att humlan gör något vettigt.

Vad hade han tänkt sig tro, bädda sängen kanske?

Än en gång sitter jag och väntar på att Bella ska ringa
mig på sin rast. Vi brukar ringa varandra på våra raster
om vi träffats under passbytet, för när vi träffas på jobbet
hinner vi inte prata klart. Därför brukar det sluta med att
vi säger: Amen ring mig på din rast!
Oftast är det Bella som ska ringa mig.

Bella har dock glömt bort mig lite för många gånger tycker jag.
Hon får jämt sällskap av en arbetskamrat eller ringer någon
annan som hon har något att berätta för. Men hon ringer inte mig.

Som idag.
Bella ringde och sa:
Jag ringde Billie och Vronk men ingen svarade, sen satt jag här
en stund och tänkte vad jag ska göra av min sista kvart. Kanske
ta lite frisk luft eller köpa en glass... Juste, jag skulle ringa Polly!

Hmm.. Kanske har Bella hittat en Doris trots allt?

Usch va trött jag är. Sov ungefär 2 timmar inatt.
Det är mycket coolare och roligare att hosta hela
natten tycker jag. Dock blir jag straffad idag.

Nu säger de att det ska regna imorgon istället.
Men jag ska fan cykla endå! Fast nu ska ni allt
få se att det regnar imorgon. Precis när jag slutar.
Typiskt mig och min otur.

Man ska inte förlita sig alltför mkt på väderprognoser.
De påstod att det skulle bli 14ºC idag vid 16.00 tiden
och att det skulle regna. Jag åkte alltså buss imorse
och fick sitta och vänta en kvart på mitt byte. Nu när
jag åkte hem var det 20ºC och strålande sol. Fan.

Jag som ville cykla, på riktigt.....

Idag har jag lärt mig att man inte ska leka med vassa saker.
Ibland resulterar det faktiskt i att man får ett 1cm stort och
djupt skärsår i vänster pekfinger. Jag trodde jag skulle förblöda.

Pappa har gett mig världens bästa låt.
En Rammstein Remix som är 1h 20min lång.
RAWR, så jävla bra!

Idag trodde jag att jag hade världens dåligaste kondition. På riktigt.
Eftersom jag haft lite feber och sprängande huvudvärk orkade jag
inte cykla till körskolan för att plugga teori. Frågorna hade inte fastnat.
Men jag ville inte sitta inne hemma när det var 20 grader varmt, så
jag bestämde mig för att cykla till jobbet. Där måste jag också göra tester,
innan jag blir assistent. Jag satte mig på cykeln med höga förväntningar
att huvudvärken skulle försvinna utav den friska luften. Jag skulle fira
med en lyxshake eftersom jag faktiskt cyklade till jobbet. Men så blev
det inte. Halvvägs var jag död. Kunde knappt andas och jag kunde inte
cykla uppför den enkla uppförsbacken. Jag var tvungen att gå av cykeln.
Jag gick en stund men det blev inte bättre, så jag sa till mig själv:
- Fyfan vad pinsamt Polly. Fan va dålig du är. Du kan inte ens cykla till jobbet
som är knappt 3km bort..

Och sen vände jag om och skrek inombords: Fan va dålig jag är.

Jag kämpade att cykla hem, tog omvägar för att slippa uppförsbackar.
Men tillslut kom jag till en endå och när jag började dra cykeln gående
kände jag det. Cykeljäveln bromsade av sig självt!

Jag var inte så dålig som jag trodde. Jag hade cyklat med en cykel som
ständigt bromsade. Fan vad glad jag blev. Så glad att jag kan dela med
mig denna historia som kunde varit den pinsammaste någonsin.

Pappa fixade cykeln när han kom hem och nu rullar den galant.
Kanske tar jag cykeln på ett nytt äventyr imorgon.

Hej, jag lever.

Kristoffer var här i helgen, åkte hem igår.
Han lämnade efter sig en förkylning, tack.

Jag börjar jobba på onsdag igen,
efter 4 dagar ledigt. Underbart!

Idag ska jag cykla till jakobsberg för att
plugga körkortsteori några timmar.

Önska mig lycka till.

Kristoffer läser från wikia högt för mig:
"Deja vu kan vara ett tecken på intelligens", som i mitt fall,
"men också ett tecken på schizofreni", som i ditt fall.

Idag har jag blivit 600 kr fattigare. Men det gör inget,
för pengarna gick till min nypimpade cykel. Nya däck,
ny kedja, nytt hänglås, nysmörjda bromsar och växlar.

Jag ska även spraya den lite fräsh med nån färg, då den
stått och samlat rost i två vintrar.

Nu fan ska det cyklas till jobbet.

Micke: Asså, dig kan man inte bli arg på. Att bli arg på dig,
det är som att bli arg på en kattunge. De går fan inte!

Jag tror jag kommer tröttna på mitt namn när jag blir assistent på MAX.
Än är jag bara under upplärning, men det enda jag hör är: Karin, Karin,
Karin, Karin, Polly, Karin, Karin, Karin. Får nog be alla kalla mig för Polly.

Eller som Kristoffer sa om jag vill ha en lite mer spännande dag: Sven.

Jag gjorde nyss något pinsamt. Ytterst pinsamt, med tanke på att det är Jag.
Jag borde kanske inte skriva det här, men jag kan inte hålla det för mig själv.
De som känner mig väl, kommer förstå detta pinsamma uttal.

Jag sökte för första gången "kent" på spotify. MEN, bara för att jag ville hitta
bruden som sjunger deras låtar som Bella spelade för mig igår. Hon vet att kent
är näst intill det värsta bandet jag vet. Jag gillar inte deras gnäll som jag tycker
de sjunger med. Blä. Men deras texter är super, de är de verkligen. De har jag
aldrig sagt något annat om.

Jag sökte "kent" på spotify, de trodde jag aldrig skulle hända.
Inte utan att någon tvingade mig. Men nu har jag gjort det.

Jag hittade inte bruden som sjunger deras jävla låtar.
Fan vad jag ångrar mig nu..

---

Edit

Google är nu min bästa vän istället.
(Carolina Wallin Pérez)

Det luktar bärfis i min luva. Har de verkligen vaknat än?

Det var varmt imorse så jag valde att bara ta på mig en tjocktröja
när jag skulle till jobbet, klockan var då halv åtta.
Jag slutade 10 timmar senare och värmen hade bytts ut mot moln
och blåst. Inte lika varmt med bara en tjocktröja.

Jag saknade Bullis på jobbet idag. Jag bytte ut henne mot Emil,
som förövrigt ville ta med sig jobbkläderna hem.
Han ska på maskerad på fredag.