Gah va underbart väder det var idag!
Jag och några klasskompisar satt ute o läste på en bänk i solen i en timme o de va ju helt underbart varmt och skönt. På fotot fick vi i uppgift att fota foton till den nya skolhemsidan och det ska vara stämning till vår skola. Värma och gemenskap. Man vill inte se tråkiga foton på hur skolan ser ut utan man vill ha en skön stämning helt enkelt. Fick några bra bilder som ni kan få se sen när jag redigerat dom. Så tråkigt när de ser gråa och trista ut.
Jag tror inte jag är helt frisk ännu för jag har haft huvudvärk hela dan.. eller så måste ja ha starkare linser. Men vi får se, får kolla upp det iallafall.
Resten av kvällen blir väl att sitta o prata me älskling <33

Puss//Polly

Mamma är fritidsfröken och jobbar med barn från 5-10 år. Ungefär något sånt. Iallafall. August heter en 6årig pojke och har precis fått diabetes. Eller precis och precis, för ungefär.. en månad sen kanske?
En tjej frågade mamma om hur länge de var tvungna att ge August sprutor.
-Jaa, de blir i hela hans liv.
August: nää-ä!!
Mamma: nähä?
August, Inte i Nangijala!

Aaw, va inte de sött sagt?
//Polly

Hade matteB nationella idag. Gick hyffsat bra, tänker inte hoppas på mer än G. Alrdig att ja får mer än G för de gick hopplöst dåligt för mig. Jag vet att jag kan om jag vill men där satt jag, frusen, hosta, huvudvärk, mensvärk, illamående och täppt i näsan. Man får inte så stor lust att sitta o räkna matte då.
Som tur va kunde jag gå hem efter det för Idrotten blev inställd p.g.a nationella och engelskan behövde man bara gå på om man hade muntliga nationella, o det gjorde jag igår! Pjuh, skönt.
Åkte hem, kom hem 12.15 istället för 16.45 en vanlig torsdag. Är inte det underbart? Och vädret, ännu mer underbart! Tror jag ska gå ut och fixa mig en solstol. Sätta mig där med en engelskabok som vi ska läsa och en frukt. Fett mys o gott :)
Så fåre bli!
Puss/Polly

Engelskaboken jag läser. Borde finnas på svenska med och jag rekomenderar den starkt! den har många känslor i sig och man börjar nästan gråta i vissa delar. Ursh, hemsk historia.
Bali Rai har skrivit fler böcker och jag funderar på att läsa de me, se om de är lika bra.

Jag vet inte om dethär är en så stor grej, men brevet jag fick gjorde att det lät så.
Landstinget håller på att ändra blodsockermätar-uthämtningar och andra grejer inom diabetesmedicin. Du måste nu skicka efter för att få stickor till din mätare och nålar till din spruta o.s.v. Många mätare, de vanligaste, kommer inom kort även utgå just för att Staten anser att de är för dyra.

Citat av brevet jag fick.
"Diabetikerna och diabetessjuksköterskorna i Stockholm känner en stor oro för konsekvenserna av den upphandling av blodsockermätare och teststickor som landstinget just nu genomför. Mer än 50 000 personer med diabetes kan tvingas att byta blodsockermätare samtidigt som konstnaderna frö diabetesvården riskerar att öka. Upphandlingen visar tydligt att landstinget saknar en helhetssyn på diabetesvården och inte bryr sig om hur patienten påverkas. Konsekvenserna av upphandlinegn är ett enormt slöseri med vårdresurser.

Diabetes är en folksjukdom som drabbar allt fler. 350 000 svenskar har idag sjukdomen och av dessa lever nästan 100 000 i Stockholms län. En person med diabetes kan behöva kontrollera sitt blodsocker flera gånger om dagen. Det är en del i den egenvård som är så viktig för att skjuta upp eller undvika vanliga komplikationer som nedsatt syn, i värsta fall blindhet, amputation samt hjärt- och kärlsjukdomar. Just därför är det viktigt att diabetikern har en blodsockermätare som han eller hon känner sig bekväm med och inte den som har de billigaste mätstickorna. När upphandlingen till våren är avslutad kan över 50 000 personer med diabetes i Stockholm mot sin vilja tvingas byta blodsockermätare. Risken finns då att hälsan försämras för ett stort antal personer."

Ni tänker kanske att dehär är inte alls är en big deal, att vår medicin bara tar massa pengar ifrån staten. Men att göra denhär utgången av blodsockermätare tar minst lika mycke kostnad, om inte mer, än om man skulle behålla som det är just nu.

"I Stockholms läns landsting är det tydligt att det är pengarna som styr medan patienternas behov kommer i andra hand. Men landstinget tycks sakna helhetssyn på diabetesvården är det stora kostnader som inte finns med i beräkningarna. En stor kostnad är att utbilda patienterna på de nya mätarna. DEt tar i genomsnitt en halvtimme att lära ut hur en mätare fungerar. Det innebär att diabetessjuksköterskorna i Stockholms läns landsting under 2008 måste ägna minst 25 000 timmar av sin arbetstid till att lära ut hur de nya mätarna ska användas. Det motsvarar lågt räknat 14 heltidsanställda diabetessjuksköterskor eller ökande kostnader på cirka åtta miljoner kronor. Eftersom mätarna ska bytas ut under kort tid kan det komma att behövas uppemot 150 sköterskor som under en dryg månad utbildar patienterna. Dett är inget annat än ett enormt slöseri med värdefull kompetens och tid som istället kunde användas till diabetesvård och förebyggande arbete.

Till kostnaderna för utbildning av patienterna på de nya mätarna ska läggas miljökostnaderna för att hantera de väl fungerande mätare som ska bytas ut. En blodsockermätare innehållet ett eller två batterier som måste återvinnas. Det rör sig alltså om upp till 100 000 batterier som ska tas omhand. Dessutom räknas blodsockermätare som riskavfall och måste därför hanteras som sådant med de konstnader som de medför."

Landstinget tänker bara på pengar och ska dom tänka på pengar kan dom väl endå tänka från alla håll? Och människors hälsa och behov. Jag tycker synd om de diabetiker som härefter måste byta sin apparat som styr deras dag, behov, tillgång och liv. Jag tycker även synd om diabetesvården som får ta smällen från alla upprörda diabetiker. Jag har själv ingen svår diabetes men hade förr och därefter fick jag försämrad syn. Hade jag haft en blodsockermätare som jag inte kunde hantera rätt hade jag kanske varit blind nu för då hade jag inte vetat hur jag skulle göra. Hur mycket jag fick äta och när jag fick äta och därfefter, hur många enheter jag fick ta i sprutan för att det skulle bli ett bra resultat för min kropp under dagen. Blodsockermätarna och sprutorna är en del av vår, diabetikernas, vardag. De jag mest tycker synd om är nog de som jobbar med dehär i landstinget eftersom de bara bryr sig om pengar, inte människors hälsa. Det är en stor grupp det handlar om, så jag förstår inte hur de kan va blinda över detta.
Vi får väl se hur framtiden ser ut.

Allt jag kan göra nu är att be för oss alla att det snart, snart kommer ett botemedel för denna hemska sjukdom som ger hemska konsekvenser. //Polly

Underbart med matte nationella på torsdag, därför har ja suttit mestadels av kvällen till plugg i siffror. Lite kul var det när jag gick ner och frågade mamma om vi hade rutigt papper.
Mamma: Jaa, såklart vi har :) Tror jag. Här under trappen.
Jag följde efter.
Mamma: Ja titta! här! ;D
Hon va supernöjd att hon hitta svart/vitt rutigt inslagspapper.
Jag: Mamma.. Ja ska jobba matte, ja tror inte dedär e de bästa att räkna på. Ja mena lixom rutigt ritpapper..
Pappa: Men va du ska va kräsen Karin

Ja, mina föräldrar är väl som de är antar ja ;D
Puss o gonatt på er! //Polly

Tack gud för hostmedicin! Eller ska man kanske tacka forskare eller nån skitstövel nånstans i världen.. Som kanske t.o.m är död :) Men whatever!
De nya är iallafall hostmedicin på tablett. Är inte de underbart? Inte för att de är äklit me drickbar hostmedicin för jag har alltid tyckt att den smakar godis, men dehär ska man ta 3 ggr om dan och man kan lätt ta me den till skolan utan problem. Perfekt helt enkelt :)



Va hemma idag eftersom ja va sjuk. Äckelförkylning som jag haft hela helgen men ska försöka pallra mig till skolan imorn. Orkar ja inte får ja väl helt enkelt åka hem igen, svårare än så äre inte.
Pusspuss//Polly

Valborghelgen har varit underbar!
Kristoffer va ju här såklart :)

I onsdags va vi med Bella, Emil o Janne. Firade valborg genom att sitta på dagis och röka vattenpipa och dricka lite smått. Vi hade me oss lite av varje och smakade hit o dit. Mitt vin som jag vann på Riga-båten tog jag med mig o ja måste ju säga att de va nog de äkligaste vinet ja nånsin druckit ;D Så Bella fick de som blev över. Men whatever.
På torsdan började jag känna mig lite sjuk, men vi gick iallafall ut på kvällen till backen och satte oss där med Calle, Bella, Emil o Lone. De va nån snubbe till som kom senare men har ingen aning om vem de va :D
Där hade vi det iallafall jättetrevligt med vattenpipan tills man börja frysa som ett as. Ungefär vid 11tiden gick jag och Kristoffer hem eftersom jag inte ville bli ännu mer sjuk men dagen efter blev ett ganska helvete.
Vi hade bestämt med Bella, Steffe o Manne(?) att vi skulle ut på piknik. För det första var jag sjuk, min hals ville inte alls som jag ville och min röst flög åt alla håll och det regnade ute. Inte de perfekta vädret för en sjukling så ja bestämde mig för att vara hemma o vila så ja kanske kunde göra nått kul på kvällen. Och så blev de. Bella, jag o älskling gick till handlarn, köpte cola o chips o hyrde en film. O nu har ja ingen aning om vad filmen hette så skit i den.. Den va väl hyffsat bra. Handlade om En familj som va i en ekonomisk kris och sonen satte in en filmkamera i hans syrras rum för att hämnas på nån grej som hade hänt. Han la ut de på internet live och det blev jäävligt populärt så han satte in i varje rum i huset och deras familj blev snart världens kändaste,utan att de ens visste om det.
Ah, vet inte om ni sett den men den e sevärd om man har sjuk humor.
I lördags åkte vi till Vällningby. Bella skulle fixa sina glasögon som hon klantigt nog satt sig på och sen fika med Linnie. Jag och älskling skulle gå på bio. Superhero movie, haha o jorå. Den är sevärd om man har sjuk humor. Jag tyckte den va kul iallafall ;D På kvällen åkte vi in till tanto. Där var det några människor och det va kul ett tag tills man kände att kroppen inte alls tyckte om att jag gick ut o rörda på mig, satte migpå en bänk och frös. Blev trött o hängig så ja o Kristoffer åkte hem. Kom hem 00.15 o då försökte vi hitta nått bra program på tv.n som är helt omögligt så vi mös istället. Njöt av sista natten tillsammans.. :(
O dagen efter.. aa, då skulle han hem. Ja ville bara skrika o springa tebax när ja såg honom på andra sidan glaset vinka hejdå. UURSH för hejdå. :(
Fast vi ses ju om 3 veckor :') Min babe <3


Han ringde o väckte mig idag halv 9, sötnos. Eftersom han skulle ha körlektion från halv 9 till halv 10. Jag gick upp, gjorde varm choklad o macka. Känner mig inte ett dugg trött trotts att jag knappt fått någon sömn inatt. Min hosta va bra nog att hålla mig vaken och tillslut få mig att ta beslutet att sova sittandes.