vi gjorde en kul utflykt idag.. jag, sara, viktoria o carro..

först, va vi på moderna museet med klassen och såg en utställning med Andy Warhol o den måste ja säga var vääldigt tråkig.

Efter den skulle vi gå en bit o ta en buss te slussen för att byta buss där och åka till Nacka strand för där var det en annan utställning, Daniel Lachapelle, som jag däremot blev väldigt imponerad av! Men iallafall, tillbaka till äventyret.

Ja, vi gick ifrån moderna museet och vi 4 tjejer hamna lite före och kom till en bro med vatten under. Som ni kanske inte vet så har jag fobi att gå över broar med vatten under så vi sprang lite halft över för att ja skulle få slippa och kommer en ganska bra bit före gruppen. Efter bron kom busshållsplatsen iallafall, efter en bit så vi ställde oss där för o vänta. o vi väntde ett tg, tills bussen kom så vi bestämde oss för att ta den för så lång tid var de inte till nästa buss som dom antagligen skulle ta och vi kunde likagärna vänta vid slussen.
De kom ingen slussen.. Men så ringde Sebbe iallafall o fråga var vi va.
-På bussen
-Jaha, vi meo vi e snart framme.
-Amen då e vi också snart framme eftersom vi tog en buss före er.
osså la dom på.
Men inte kom de nån busshållsplats me de namnet på. Så vi ringde Sebbe: Var är ni nu?
-vi är framme
-Framme :o hur kom ni före oss?! Men om ni är framme så kommer vi snart också..
osså la dom på.
Men nee, efter en kvart hade de fortfarande inte kommit en busshållsplats med slussen till namn. Nu ringde vår fotolärare Bertil.
Viktoria: Bertil.. vilken buss tog ni?
-2an
-Vi me!
-Mot Sofia
ååh va kul. du tog nämligen den mot Norrtull som är helt åt andra hållet och där hade vi suttit på fel buss i 20 minuter :) <3 kärlek till oss! Men vi fick byta buss åt andra hållet (rätt håll) hoppa av vid odenplan och ta tunnelbanan till slussen därifrån och när vi äntligen hittade rätt buss till Nacka strand och hoppade av vid rätt busshållsplats.. Ja då hitta vi inte till utställningen så vi fick gå upp för backar, o ner igen, o tillbaka igen, o tillbaka en busshållsplats o ringa flera samtal till Bertil, fråga om vägen.. Men tillslut, ja tillslut! kom vi fram till rätt hus ;D
Och jag hade lagom ont i fötterna efteråt eftersom jag inte lyckats välja heelt rätt dojjor för en heldagsutflykt.

När ja kom hem fotade ja Bella till en propagandauppgift i skolan. Hon käka midda här också men försvann sedan ut med Alex, Emil o Leo(?).

En bra nyhet mina kära vänner! Kristoffer ska följa me till Gotland i sommar :D:D Är de inte underbart? Åker ner vecka 31 med mamma, moster m. familj och Kristoffer en heel vecka!
Snart är de sommarlov och de känns ganska mycke faktiskt, speciellt på de underbara vädret!
Puss/Polly

Jag är i köket med min dator och Katrin fladdrar runt som en orolig vimpel omkring mig där jag sitter. Hon manövrerar ivrigt tre olika kastruller samtidigt och det finns en spänning och en nerv här som påminner om barndomen då mamma skrek "shit också" när hon vidbrände brunsåsen. Katrin är mycket fokuserad, det ser ut som hon spelar ett blixtparti schack med kastrullerna. Jag går fram till henne där hon står och kisar med ögonen vid spisen.

Potatisskivor ligger utspridda i en panna i ett hav av fräsande smör. Det är så hett att smöret beter sig som om det vore på ett jävla humör. Smöret gör vilda utfall mot oss. Det sticker till i huden på armarna när det träffar mig. "Helvete, sänk värmen", säger jag. Men Katrin skrattar, pekar på det vansinniga infernot och säger: "Jag råsteker potatis!" Och så skrattar hon och höjer rösten för att överrösta smörets vrede: "Fattar du! Jag råsteker! Rå-steker! Som i att jag steker utav helvete!" Och så skrattar hon, men det gör inte jag. Jag är inte på humör för skämt, för jag är irriterad på en person vid namn "Suzylove".

Hon bor någonstans i huset och jag lånar hennes nätverk till datorn ibland. Nätverket heter så, Suzylove.

Men idag, precis när jag ska fultanka hem senaste avsnittet av Californication, så upptäcker jag att hon skyddat sig själv. Hon har bommat igen det för utomstående. Belagt det med en flersiffrig kod. Jag känner mig besviken. Det finns inget fog, jag vet, men jag känner mig jävligt besviken.

Plötsligt hatar jag Suzy. Jag försöker knäcka hennes kod. Jag skriver "Suzy" och "Suzy forever" och försöker med en del vanliga hundnamn, men jag kommer inte in.

Jag går upp i nätverkslistan och ser om någon annan kan hjälpa mig. Och där hittar jag alla mina uppkopplade grannar och känner plötsligt en värme och närhet till dem. Här finns "Tobbe". Här finns "Supermagz". Här finns "Anakin".

Och jag kan plötsligt se dem framför mig. Den ene porrsurfar kanske lite för tillfället. En annan ändrar sin profilbild på Facebook. En tredje kollar nyheterna. Det känns härligt. Vi har en samvaro. Det är som att vi umgås. Särskilt jag och "Sara" som lämnat nätverket öppet. Jag snor det och efter

20 minuter är jag färdigladdad. Om "Sara" ser det här så vill jag tacka för en trevlig kväll. Californication var riktigt bra.

Hoppas vi kan ses igen.

Här får ni dagens krönika som jag fastande för just för att den va väldigt humoristisk! Kan tänka mig att många glodde när jag satt o garva på tåget påväg till skolan en dag förra veckan :)

Om parlörer av Pierre Henhammar

Förra veckan köpte jag en italiensk ordbok eftersom jag ska börja på en kurs i italienska. Med ordboken kom en gratis parlör. Ja ni vet en sån där liten bok med färdiga fraser om allt mellan himmel och jord.

I går satt jag och läste igenom parlören för att se om det fanns några fraser som jag kunde pränta in i huvudet. Något som slog mig direkt var hur negativa alla fraser är i parlörer. Det verkar som man bara ska drabbas av elände.

De första sidorna handlar om att vara på flygplatsen. Vid incheckningen annonserar den tappra svensken att han inte vill betala för övervikten och handbaggaget inte alls är för stort för kabinen. När han väl kommer in på planet kräver han att så sitta vid vingarna men samtidigt nära toaletten. Jag antar att man får lösa detta med en bajamaja vid vingarna så att han blir nöjd.
När det börjar närma sig take off så hojtar han åt personalen att hans bälte både är för kort och för långt. Nu måste ju flygvärdinnorna stå i pentryt med en vodoodocka av denna vansinniga svensk.
Väl uppe i luften börjar svensken frysa och ber flygvärdinnorna att höja värmen. Men på nästa rad i parlören inser han att han är mycket varm och ber om ett glas vatten med mycket is. Nu börjar svensken bli trött så han uppmanar sina medpassagerare att vara tysta för han ska minsann sova. Han ber om filt, öronproppar och tofflor för att somna in. Personalen är säkert förvånade över att inte också bad om en napp.
Efter sin lilla tupplur börjar han bli hungrig och ber om en vegetarisk måltid utan salt, kryddor eller laktos. Jag utgår ifrån att flygvärdinnorna serverar honom två korslagda sparrisar. När jag läser vidare i parlören märker jag att han inte är nöjd med sparrisarna. Så han insisterar på att träffa kocken. Då den anställda på cateringfirman med största sannolikhet är kvar på Arlanda så får han nog ge upp det kravet.
Den tappra svensken som är på sin första utlandsresa låter sig dock inte nedslås av detta. Han kräver nu ekologiskt kaffe och en kaka utan fett eller socker. Det är viktigt för honom att kaffet inte är för varmt eller för kallt. När det väl är dags att lämna planet informerar han personalen om att detta har varit den värsta resan han har varit med om men han avslutar med att han kommer tillbaka.
Personalen måste ha gått i strejk.

Han som inte döljer något för dig utan berättar precis allt som det är.

Han som som uppskattar dig och allt du gör för honom.
Han som håller dig i handen när alla andra ser på.

Han som verkligen lever för endast dina kyssar.

Han som inte kollar på andra tjejer för du är allt han ser.

Han som jämt ställer upp och alltid finns där för dig.

Han som aldrig skulle tänka tanken av att svika dig.

Han som vaknar på morgonen och det första han tänker på är dig.

Han som skiter i alla andra tjejer han kan få för du är allt han vill ha.

Han som ringer upp dig varje gång du lagt på även fast ni har bråkat.

Han som aldrig lämnar dig.

Det är många tjejer som använder denhär dikten och tycker den är jävligt sann..
Icke säger Polly!
Min älskling är ett levande bevis på att den inte är det! Jag vet också fler pojkar som uppskattar och älskar sina flickor precis som dom är. Så alla där ute. Det gäller bara att träffa den rätta och jag vet. Det finns en för alla!

Bubben för 3 år sen ;D <3

Förra våren var det dags att köpa sonens första cykel. Han skulle ha en röd. Med pakethållare. Och cykelkorg.
Men det fanns ingen röd cykel.

Pojkcyklarna var svarta och orange med namn som Lion, Spider, Creek och Outlaw. Alla hade grovmönstrade däck och stora uppåtriktade stänkskärmar. Där fanns inte plats för en pakethållare utan att göra våld på cykeln.
Flickcyklarna var rosa, lila och mintgröna med normala stänkskärmar. De hade både pakethållare och cykelkorg. Och på ramen satt en klisterlapp med blommor benhårt fast. Cyklarna hette Belle, Cinderella och Queen.
Men jag ville ju bara ha en vanlig enkel röd cykel. Utan krusiduller. Utan fjantiga texter. Utan blommor.

I vår ska sonen få en ny cykel, för nu har dottern blivit så stor att hon också ska lära sig cykla. Hon får överta hans ljuslila med blommor och texten Girlie på ramen. Som sonen blev retad för. Och jag ska ut på jakt igen efter nåt som det inte står Lion, Spider, Creek, Outlaw, Belle, Cinderella eller Queen på. Nåt som har både pakethållare och cykelkorg.

Eftersom 70-talsretron har slagit igenom på bred front i barnklädesmodet och gett oss unisexkläder, hoppas jag på unisexcyklar. Neutrala med pakethållare och cykelkorg och lite olika varianter på klistermärken medskickade. Så man själv får välja. Men det är väl en utopi.

I samma veva som jag köpte cykeln förra året skulle jag köpa nya vårskor till barnen. Jag tycker att skor ska vara praktiska och funktionella. Precis som cyklar. Gissa vad jag hittade? Pojkskor (svarta) med grova, rejäla sulor. Flickskor (rosa) med slät sula och ett stort hjärta. På sulan alltså. Under skorna...

Det var precis samma sko i övrigt. Svenskt märke dessutom. Ska 3-åriga flickor inte kunna hoppa och springa lika mycket som 3-åriga pojkar utan att halka? Är det en träning inför vuxenlivets höga klackar som man inte heller kan springa med?

Jag upphör inte att förvånas. Hur ska vi någonsin kunna bli jämställda när det ser ut så här? Vi kanske ska löpa linan ut i stället? Kanske presenterar Volvo bara två bilar 2009. En svart med traktordäck och texten "Terminator" på sidan. Och en rosa med lila hjärt- och blommönstrade däck och texten "My sweet pony" på sidan?

Var i skolan 08.30, som alltid. Vi hade svenska nationella på morgonen och i en sal fick vi sitta i 3 timmar om vi ville skriva så länge. ursh. Tycker inte om nationella prov, bara ordet gör mig nervös :s Även fast de bara va ett gammalt och inte de riktiga så var det ändå pirrigt eftersom är man inte där på de riktiga så räknas detta. Uuh, hemsk tanke. Blä för nationella prov! Sen på riktiga i höst ska vi få sitta i 5 timmar o skriva, fatta, 5 TIMMAR! Vem orkar sitta o skriva så länge?
Jag satt i ungefär 1 timme o en kvart. De är lagom. =) Sen hade vi hål, från 10 till kvart över 1. jippie tänker man då! Men som tur var hade våran fotolärare tid innan så vi började våran lektion 11, soft! slutade därefter halv 2 istället för tjugo över 5 ;D På fotolektionen redovisade vi våra bilder vi tagit i bl.a studion. Dom bilderna redovisade iallafall jag :) Här har ni en!

17.10
Telefonen ringde och jag sprang ner.

-Hej mamma, jag vet att jag ska börja med pannkakssmeten nu! :D
-Hur vågar du svara sådär, de kunde ju varit vem som helst?
-Äh, de e ingen annan som känner mig ändå.
-Nä =)