Jag glömmer alltid något när jag ska resa.
Allt ifrån viktiga mediciner till ett par strumpor.

När jag skulle åka till Boxholm i måndags glömde
jag mina älskade vantar. Med besvikna steg fortsatte
jag att gå mot bussen så att jag inte skulle missa hela
resan. Fast väl i Boxholm var det inte så farligt som jag
trodde. Det fanns nämligen flera par vantar som jag
kunde få låna om det skulle vara så att jag frös om händerna.

Annat var det när jag skulle åka hem idag. Jag fick ett sms
av Kristoffer där det stog att de just nu åt upp mina, MINA,
Marylandkakor som jag glömt på deras bänk. Jag blev besviken
på mig själv än en gång och det blev bara värre när jag en halvtimme
senare blev jättekaksugen. Då ångrade jag att jag inte hade skrivit
en lista på prioett-saker-att-ta-med-sig-hem-till-Stockholm.

Men värst blev besvikelsen två sekunder efter att jag blivit kaksugen.
Jag kom på att när man sitter på en fucking swebuss i 3½ timmar
kan man inte låna någons Marylandkakor. Man kan inte ens köpa nya.