Alla har sina dåliga dagar och jag lyckades få en av de värsta idag.

Mamma som jobbar fem minuter ifrån mitt och pappas hem brukar
skjutsa mig dit på morgonen om det är med pappa jag ska spendera
de kommande dagarna med. Imorse var en sådan morgon då jag går
upp halv 7 bara för att få slippa åka kommunalt i 1 timme och 30 minuter.

Halvvägs till pappa kom jag på att jag glömt min mobil på min byrå hos
mamma, dock kunde vi inte vända tillbaka då mamma inte hade hunnit
till jobbet i tid. Vi kom då på lösningen att hon imorgon skulle slänga in
den i vår brevlåda. Jag tänkte att jag faktiskt fick klara mig utan min
mobiltelefon i ett dygn, hur hårt den än är i dagens samhälle.

Jag kom hem till pappa halv 8 och började göra frukost samtidigt som
jag kom på att min insulinspruta låg på mammas köksbord.
"Inga problem, jag har en extra hos varje förälder ifall detta skulle hända."
Dock hade ju detta hänt förut så tack vare mitt superminne låg alla
fyra sprutorna hos min mamma.

Det enda jag kunde göra var att skratta högt åt mig själv
eftersom jag är så glömsk att jag måste ge mig ut i snön
och sitta på kollektivtrafiken i 3 timmar och 45 minuter.
Fram och tillbaka mellan Järfälla och Väsby.