Människor
Jag tänker väldigt mycket på en bussresa.
T.ex som idag
Jag gick på bussen och såg genast att de va väldigt proppfullt så jag gick inte alls långt in. Bara några steg. Redan då såg jag att det satt en kille och såg riktigt nervös ut. Bussen stog kvar vid busshållsplatsen en liiten stund eftersom de va en mamma med barnvagn som krånglade och killen såg bara mer o mer orolig ut. Tillslut, innan bussen börjat röra på sig, gick han fram till busschaffören och frågade nånting. Jag hörde inte eftersom jag hade musik i öronen. Jag tror nog inte ens att jag brydde mig för de ända ja kunde tänka på under de 5 sekundrarna va min blåsa som jag hittat längst in på tungan.
Redan efter andra stationen var det många människor som gick av, t.o.m så många att jag fick en egen dubbel-plats. Vid samma station gick det även på en pappa och en son. Jag antar, att de trodde på någon speciell religion.. typ, islam, eller nåt ;s Jag och religion funkar inte riktigt ihop.. Inte geografi heller. De hade iallafall klänningar på sig och små söta virkade huvudbonader. Pojken satte sig bredvid mig och pappan på platsen bredvid sin son, fast på andra sidan. Han fick någon sorts tidning som det stog arabiska i, men efter bara en halv busshållsplats bytte pappan ut tidningen mot en bok.
Kan det ha varit koranen? För de liknande lite en bibel.
Många gick av på den tredje stationen, och det var även där som pojken bytte plats till den mittemot sin pappa. Där gick det även på nya människor, som jag hann titta på i c.a 7 sekunder. En av dem hade någon gräslig, lysande, mossgrön jacka på sig som skärde sig regält med de lysande, röda klackskorna. Samtidigt bar hon blåa jeans som inte ens såg ut att vara blåa. Eller så var de bara extreemt överdrivet blåa.
Pojken satt och mumlade lite för sig själv. Kanske läste han någon bön. Eller så ska han kunna koranen utantill..
När vi kom fram till en busshållsplats såg jag att det kom en tjej från ett husområde men hon hade inte båttom till bussen, så jag antog att hon väntade på någon som var på bussen. Men ingen kom och när bussen började åka tog hon fram sin mobil. Vem var det hon väntade på som inte kom?
Det var en tant som gick av vid samma busshållsplats och ställde sig vid busshållsplatsstolpen. Hon satte sin röda påsväska på marken och tog ut en termos. Den var vit. Efter de tog hon ut massa papper där alla var hälften bruna. Så såg jag att hennes termos läckte och det rann ut kaffe över hela trottaren. Stackars tant, t.o.m hennes blåa tepåse blev kaffig.
Station på station kom, det var inte alls många som ville gå av i backlura. Konstigt, de brukar alltid någon göra?
Vid en station gick det på en son tillsammans med sin mamma och pappa. Sonen gick på först och bakom honom sa hans mamma: gå och sätt dig.
Han gick in i bussen och såg att det fanns två platser mittemot pojken och pappan. Han tittade bak och såg vilka det var som satt där. Pojken tittade bak ett antal gånger och jag kan tänka mig att han tyckte att pojken såg rolig ut i den virkade mössan eftersom barn i 10 års åldern vet inte att vissa har en annan sorts livsstil.
Jag plingade. Bussen stannade. Jag reste mig från min plats och såg en liten bebis som låg o sov i sin blåa vagn med rosa kläder på sig. Undrar om det var hon som hade skrikit hela bussresan.
Under de 2 minutrarna som jag gick hemåt tänkte jag en sista tanke.
Bussresan var bara 13 minuter lång..? ;s

Haha, söt.
Jag tänker också jätt emycket när jag åker buss :P
Skum du e :/
Vad hade det där med nånting att göra alls :P?
HAHA, vem har sagt att ja tänkte skriva om något speciellt älskling? ;)